Feeds:
Posts
Comments

Archive for the ‘Provocative’ Category

Gah!

Man blir ju bara så trött.

Nu är de igång igen, som vanligt. Hela första sidan på del två i Jönköpingsposten. Jag fattar inte hur de orkar kasta skit på varandra år efter år. Jag tycker att det är bra att Kulturhuset finns men det är fel att de, bland annat genom Bokcaféet, ska få sprida extremvänsterpropaganda till ungdomar och således sporra den felvridna politik det medför.

Jag orkar inte ställa mig på någon politisk sida. Jag tycker inte någon har alla bra kort. Det finns nog egentligen inte ens någon som har mer än par på hand i mina ögon. Jag anser att en politisk extrem är lika vidrig som en religiös dito (all religion bör i och för sig förgås, men det är en annan diskussion). Att de ska få sprida vidrig våldsromantisk propaganda såsom “Burn-Israel-Burn”-tröjor och AFA-knappar samt plagg kopplade till exempelvis Röda Armén är ju helt otroligt. Jag hade inte klagat så mycket om det hade varit en vanlig butik inhyst i en vanlig lokal, men när det som nu är en kommunalt sanktionerad kulturverksamhet så är det vedervärdigt.

Sen att det sker en nästan årlig bajskastning mellan JP och Kulturhuset är bara barnsligt.

Jag blir bara besviken på folk hela tiden. Jag trodde jag lärt mig att inte bry mig. Tydligen inte.

Det blev lite ofullständigt för nu ska jag slappna av med lite poker tänkte jag.

Ps. Nu får jag väl varenda religiös och/eller vänstertomte efter mig. Säg vad ni vill. Ni får bara en trött blick tillbaka. Ds.

Advertisements

Read Full Post »

Hustrun kommer hem tidigare än väntat och finner sin man i sovrummet älskande med en mycket attraktiv ung kvinna. Hustrun blir naturligtvis upprörd och skriker gråtande: “Du är ett oförbätterligt svin. Hur vågar du göra så här mot mig; en trogen hustru och mor till våra barn. Jag lämnar dig och begär omedelbart skilsmässa!”

Mannen svarar: “Vänta nu en minut älskling så jag åtminstone får berätta hur detta hände.”

Hustrun säger: “OK, men det blir nog de sista ord du säger till mig!!”

Mannen börjar berätta: “Jag hoppade in i bilen för att åka hem, då bad den här unga damen om lift. Hon såg så deppig, ledsen och försvarslös ut så jag tyckte synd om henne och lät henne komma in i bilen. Jag märkte att hon var mager, inte så välklädd och smutsig. Hon berättade för mig att hon inte ätit på tre dar så i min medkänsla tog jag med henne hem och värmde upp de enchilada jag gjorde till dig i går, men som du inte åt upp för du ville inte gå upp i vikt. Den stackars flickan slukade dom och tyckte det var gott.

Då hon behövde bli ren föreslog jag att hon skulle ta en lång välbehövlig dusch. Då såg jag att hennes kläder var väldigt trasiga så jag slängde dom och gav henne de där designade jeansen som du inte använt, eftersom du tycker de är för tighta. Sen gav jag henne de underkläder du fick av mig på vår bröllopsdag och som du inte använder för du tyckte jag hade dålig smak.

Sen hittade jag den där sexiga blusen min syster gav dig i julklapp och som du inte använder bara för att genera henne. Jag gav henne också de dyra bootsen som du köpte i en boutique men som du inte använder för att en annan kvinna på ditt jobb skaffat likadana.”

Mannen tog ett snabbt andetag och fortsatte: “Hon var såå tacksam för att jag förstod hennes situation så när jag följde henne till dörren när hon skulle gå vände hon sig mot mig med tårar i ögonen och frågade: ‘Är det något mer som din fru inte använder längre?'”

Read Full Post »

…så skriver jag i bloggen. Hoppas någon sätter i halsen.

Jag är ledig. Det är skönt. Har inte varit ledig på ett tag nu. Från idag fram till mellandagarna, med undantag för den 23:e som jag jobbar.

Ska ju ner till Berlin och kolla på Rammstein i helgen. Det ska bli fint faktiskt.

Aja, det var allt jag hade att säga just nu.

Håll käften och sitt, kvinna.

Read Full Post »

by: Marilyn Manson, David Lynch and Neil Strauss.

One of the top artists not only in ShockRock but in understanding the world and of course… the art of annoying christians all over the world. Wonderful book about a wonderful man!

Read Full Post »

Som vi alla väldigt omgående har fått reda på genom våra eminenta medier så har det ju nyligen skett ännu en dödsskjutning borta i västerlandet. Det bästa är att de undrar hur det kunde ske… Det är ju så att man kan börja skratta. Det beror absolut på deras mycket generösa vapenlagar som innebär att i princip vem som helst kan inneha i princip vilket vapen som helst. “Undrar vart han fick tag i vapnet?” Ja… han KAN ju ha köpt det i en affär. “Undrar varför han gjorde som han gjorde?” Här vill jag påstå att han var trakasserad och mobbad. Det är svårt att tro att det skulle finnas någon annan anledning.

Hade han inte haft den öppna tillgången till vapen som han hade, så hade han kanske bara tagit livet av sig själv eller möjligtvis någon enstaka mer istället för de dryga 30 personerna som han nu lyckades ta livet av innan han också ändade sitt.

Vad som stör mig när det gäller sånna här saker är att alla blir så rädda. Inte för att det hände i USA, utan att “det kan hända här också”. Vad i helvete!? Det är väl klart att det KAN hända här också, men vad är det som säger att det gör det? Det enda som är farligt är rädslan för något som inte finns, för risken är att du genom rädslan skapar det du fruktar. Det finns ett bra citat för det här. “Fear leads to anger, anger leads to hate, hate leads to suffering”. Kalla mig nörd, men det är så jävla sant.

Det gäller inte bara sånt här, det gäller allt som har med rädslan att göra. Folk är rädda för så kallade terrorister och fruktar därför alla som ser ut att komma från till exempel mellanöstern. I detta skapas främlingsfientlighet och än mer diskrimminering.

Skribenten Vicky Olesen skrev i tidningen Metro:

Finns det någon som helst anledning till att det inte skulle kunna hända här? Vapen? Jag känner många som antingen jagar själva eller har föräldrar som gör det. Kulor som kulor. Eller är vi mindre rubbade? Troligtvis inte. Sannolikheten att vi skulle behandla varandra bättre är också väldigt liten. Kanske är det en känsla som jag känner för att jag själv går i skolan, eller kanske finns den där för att jag är allmänt självupptagen, men sitter inte vi och tittar på när detta händer gång på gång i USA utan att göra förändringar som förhindrar att det händer oss själva? Jag vet i alla fall att jag inte vill komma till skolan i morgon för att finna att han, killen som brukar sitta längst bak i klassrummet, inte orkar längre. Jag vet också att den killen inte ens vill behöva tänka i de banorna. Vad som än händer kommer jag att tänka på vad jag säger till människor, i alla fall för en tid framöver, just för att detta alltmer vanliga fenomenet inte ska bli vardagsmat.

Jag tror inte att vi svenskar, om vi ska se det generellt, är mindre rubbade än vad de är på andra sidan Atlanten, men jag tror inte att sannolikheten för att något sådant här ska ske hos oss är lika överhängande eftersom vi har lite annorlunda värderingar än vad USA har, både politiskt och moraliskt. Naturligtvis så kan det hända här också, jag vill inte påstå något annat, men förutsättningarna för att det ska hända är inte lika många.

Frågan är vad vi kan göra för att förhindra att detta händer oss själva… Ja, vad kan vi göra? Inte ett skit. Jag skulle gladerligen instifta en lag som helt förbjuder skjutvapen i Sverige, men då har vi fortfarande knivarna och ska vi hålla på att förbjuda saker så kommer det ju sluta med att vi bränner ner alla träd för att man kan döda med en av deras grenar. Jag tror inte det är mycket vi kan göra, mer än att försöka få ner mobbningen och trakasserierna i skolan. Jag vill nog tyvärr påstå att detta är, om inte praktiskt ogenomförbart så är det i alla fall ytterst svårt, men kan det inte vara värt ett försök? Problemet med framförallt skolor är att många (läs: lärare och rektorer) fortfarande tror att “Nej, mobbing existerar inte på våran fina skola” Mobbing finns överallt. Tyvärr så är det inte helt ovanligt att lärare även de bidrar till mobbingen utan att tänka på det.
Jag kan således hålla med om att vi troligtvis inte kommer behandla varandra bättre bara för att sådant här händer… för vad som är skrämmande är om det faktiskt ska kräva något av den här magnituden för att folk ska inse hur vi behandlar våra medmänniskor. Nu tror jag inte att det kommer hända ett skit och anledningen till detta är att ingen egentligen bryr sig så mycket som de vill få andra att tro. För att förklara mina tankar närmare: “Där är där där jag inte är och här är här där jag är”. Med detta menar jag naturligtvis att eftersom det sker så långt bort som USA så känner vi inte lika mycket empati. Hade det däremot skett i Stockholm, Jönköping eller Lund så hade det verkligen varit en katastrof. Det är inte svårare än så. Det är en enkel skyddsmekanism. Skulle vi gå och oroa oss och må dåligt för allt som händer i världen så skulle vi stressa ur och gå i depression direkt. Nu är det ju vissa som tar det på det viset, men de får helt enkelt skylla sig själva. Hårt men sant, kalla mig kall om du vill, men så är det. Det sista hon sa beskriver verkligen hur blind man är för hur man behandlar varandra tills det faktiskt händer något:

Vad som än händer kommer jag att tänka på vad jag säger till människor, i alla fall för en tid framöver, just för att detta alltmer vanliga fenomenet inte ska bli vardagsmat.

Helt underbart… Kan man inte hantera varandra väl ändå? Just det citatet fick mig att sucka tungt, spara artikeln i plånboken för att nu när jag kommit hem från jobbet sätta mig vid min blogg.

Tidigare i precis samma artikel så skrev hon något som gjorde mig än mer irriterad.

Jag tror inte att det är den stora tillgången på vapen som gör att dessa människor går från att drömma om att ta livet av sin plågoande till att faktiskt göra det. Däremot tror jag, med risk för att låta som en gammal hobbypessimist, att många av de spel som främst killar, men också tjejer, spelar faktiskt bidrar till att göra vår medvetenhet om hur sårbara vi egentligen är lite dimmig. Kanske låter det som old news, men sitter man timvis framför en skärm med en enda uppgift: att döda sin motståndare, ofta så brutalt som möjligt, blir nog ens förhållande till döden lite skev, Få av mina killkompisar har aldrig spelat ett sådant spel.

Den debatten är inte bara “old news”, som hon så fint lade fram orden, utan är så sjukt jävla uttjatade att jag tror att de som startade den två miljoner år f.kr. har blivit något trötta på den. Innan man anklagade datorspelen så var det rollspel och innan dem så var det filmerna och innan filmerna så var det serierna och innan det så var det… ja gudarna vet vad.

I slutet kommer man alltid komma till slutsatsen att det är människor runt omkring som är orsaken till att någon går bärsärk med en MP5-Navy eller en Colt M4A1. Är det inte det så beror det på att personen hade en psykisk störning och… just det, då är det ju också omgivningens fel att stackarn inte fick rätt vård.

Ska man se det krasst så kan man ju bara hoppas att han sköt fler av dem som faktiskt gjort honom illa än sådana som var mindre skyldiga.

Read Full Post »

Lever du i nuet så kan ingenting skada dig. Har man inget förflutet så har man inget att ångra och har man ingen framtid så har man inget att vänta.

Framtiden existerar inte. Det enda som existerar är samtiden. Den som tror att livet från början går mot ett bestämt öde är bara en svag människa som inte kan bestämma över sig själv och därför hittar på saker som hjälper dem på vägen. Det är som att tro på en gud som vill utge sig för att låta dig leva ett fritt liv, men ändå har bestämt vilken väg du ska gå. Visst, han säger att du får ta en annan väg också, men ärkesnillet vet redan vilken väg du har valt eftersom allt redan är förutbestämt. Tar du fel väg kommer han att straffa dig, för evigt.

Det är härligt vad folk får för sig tycker jag. Visst världen är en förunderlig plats och det är en fantastisk skapelse vi lever i. Se bara hur vi själva och omvärlden är uppbyggd. Ingenting är konstant, allt förändras. Om vi tar en närmare titt på oss själva till exempel så kan vi se att vi som kallar oss livsformer faktiskt består av andra, mindre livsformer som lever i oss. Allt lever i symbios. Det är fantastiskt hur celler som innehåller precis samma information kan skapa så olika saker. Man kan verkligen börja undra huruvida vi egentligen bara är biomekaniska “robotar” fast utan allt som förknippas med ordet robot. För dig som undrar så menar jag naturligtvis det här med egen fri vilja, begränsat tänkande och… vänta nu. Är vi verkligen så fria som vi vill inbilla oss? Och det här med tänkandet… vi använder ju inte ens hela den hjärnkapacitet som finns tillgänglig bakom våra pannben. Blir vi kontrollerade och begränsade just för att vi inte ska få veta sanningen? Vem eller vad är det som ligger till grund för vårt liv? Hmm, ska fundera lite på det.

Det är som sagt ett förundransvärt system vi lever i. Livet. Något som stör mig är lärare i skolan som lär ut teorier som om det vore sant. Det finns ingen exakt vetenskap. Vetenskapen är bara antaganden och uppskattningar. Du kan inte ens ge en exakt beräkning för hur lång tid det tar för en penna att falla från handen ner på golvet. Visst, du kan beräkna på ett ungefär, men aldrig exakt. Då måste du ju ta med luftmotstånd, tryckförändringar i rummet, luftfuktighet, osv osv. Det kommer aldrig att kunna bli en exakt uträkning eftersom allt genomgår en konstant förändring.

Om någon ens läser såhär långt så kan jag väl säga att jag är imponerad. Jag brukar få filosofiska explosioner i mitt huvud efter att jag har gått och funderat på saker omkring mig. Det är väldigt sällan som jag skriver ner något vettigt eftersom det mesta stannar i huvudet och förmodligen kommer att förbli inlåsta där bland arkiven. Normalt så brukar jag skriva sånt här privat… men what ever. Läs det eller läs det inte. Ditt val. =P

Något annat jag funderar över är varför folk är så… vad ska man säga? Oförstående och irrationella. Jag uträknar inte mig själv ur folksamlingen på något sätt, men ibland känns det som om vissa verkligen hamnar långt ner i facket. Vad är det som gör att en del har sådan urusel självinsikt att de kan klaga på saker hos andra som egentligen finns i större mängd hos dem själva? Vad är det som gör att man kan säga en sak och egentligen mena en annan och räkna med att folk ska förstå? Det sistnämnda är något som jag vet att jag själv gör. Jag tycker väldigt mycket om sarkasm och ironi, så det blir för mig ganska naturligt att uttrycka mig på det sättet, men problemet är att vissa inte ens vet hur man stavar till något av orden. Därför tar de illa upp. Nu är det inte bara sarkasm som uttrycker sånt, men det var ett exempel. Visserligen så kan man ju spela ett dubbelspel vad gäller sarkasm. Man kan säga något för att låta skämtsamt negativ för att personen som utsätts ska tro att man menar väl under skämtet, men egentligen så menar man precis vad man säger. Helt underbart. Det är det som är så underbart med den humorn. Folk kan bli så extremt förvirrade. Förvirringen innebär seger.

Är det känslokallt att vara rationell? Vissa tycker det. Jag tycker det är bra att vara rationell. Då blir man inte sårad om någon skulle råka göra något. Avundsjuka, för att ta ett exempel, är något som inte finns i min värld. Varför ska man bli avundsjuk på att någon har något som inte jag har? Det är väl trevligt att de har vad de har så kan jag ha något annat. Å andra sidan så är väl avundsjuka och svartsjuka lite bra, men bara lite och i så fall i ett förhållande. Som singel skulle jag aldrig i helvete ha något av det eftersom jag inte anser mig ha rätten till det. Jag kan vara hur kär i någon som helst och om de väljer att vara med någon annan så får de väl vara det. Inte mitt bekymmer. Jag kan ta omvägar för att få vad jag vill ha. Om det så ska ta ett liv. Haha. Så är det… Det skönt att vara singel. Ska vara det ett tag, tror jag.

En sak till… undrar om alla tänker så, men ibland när jag stör mig på någon eller blir rent ut sagt förbannad, så kan jag i mitt huvud sparka skiten ur dem och kanske tortera dem på de mest horribla sätt. Sånt ser de förstås aldrig eftersom jag aldrig visar det. Man kan kanske se det någonstans i mina ögon, men annars är jag nog ganska passiv. Hoppas aldrig den delen av mig kommer ut. *spelar en otäck melodi i bakgrunden* Ska nog ta och steka till det sista off… köttet i frysen nu.

Eller så ska jag ta och gå ut på en promenad. Jag känner att jag är lite stel i benen eftersom jag suttit ner sen jag vaknade vid åtta. Hoppas ni som faktiskt läst igenom detta skräpet inte har allt för ont i ögonen nu.

Ha en underbar påsk. Ät ihjäl er.

Puss

“What we observe is not nature itself, but nature exposed to our method of questioning.”

Read Full Post »

I tried to start a decent diskussion on the PP Forums.. but that’s a no can do.
So instead I had a very satisfactory diskussion or rather a light conversation, with Hrug. I needed that to be able to sleep.

The topic of the discussion by the way was about the mourning of 9/11 and WHY they still mourn.. it’s FIVE years ago. Just give it up. And something about 30000 people dying every dayin hunger.. but apparently that’s not equally important to them.

Gah! I can’t be sitting here writig without a counterpart. I’m gonna get all steamed up and shit so I won’t be able to sleep.

If you want to discuss anything with me.. just, please do it orally. Skype me (cluster-) or what ever.

Good night.

Read Full Post »